Osäkerheten spelar en stor roll för de beslut som tas på alla nivåer i samhället. För tillfället är ovissheten exceptionellt stor eftersom vi endast har bristfällig information om virusspridningen och hur situationen kommer att se ut under hösten och vintern. Det gör det svårt att bedöma vilka konsekvenser de beslut som fattas inom politiken och näringslivet kommer att få. Samma osäkerhet påverkar oss även som konsumenter.
De flesta människor vill undvika osäkerhet och är också beredda att betala för det, bland annat i form av försäkringar. Många väljer också att öka sitt sparande, om möjligt, då konjunkturen och situationen på arbetsmarknaden är sämre. När det här typens sparande äger rum i större skala kan det leda till en nedåtgående spiral. Minskad konsumtion leder till mindre försäljning och färre jobb.
Osäkerheten leder också till att det blir ännu svårare för till exempel långtidsarbetslösa att hitta ett jobb. Det beror dels på att utbudet av arbetsplatser minskar och dels på att färre väljer att byta jobb då de allmänna ekonomiska utsikterna är sämre. I det senare fallet handlar det om att undvika risker. Detsamma gäller för banksektorn som kan minska sin utlåning då risknivån bland hushållen och företagen stiger. En försämrad tillgång på finansiering leder i sin tur till färre investeringar och en ytterligare nedkylning av ekonomin.
Indikatorerna som mäter de finländska konsumenternas förtroende rasade på grund av pandemin under våren men återhämtade sig under början av sommaren. Det är bland annat de många frågetecknen kring hur Finlands ekonomi ska utvecklas som skapar oro.
Det är värt att notera att osäkerheten var stor på ett globalt plan redan före pandemin, bland annat på grund av Brexit, spänningarna mellan USA och Kina samt Donald Trumps agerande som president i USA. Coronakrisen lyfte ändå osäkerheten till nya nivåer. EPU-indexet, som mäter osäkerheten inom den globala ekonomiska politiken, var i maj fyra gånger högre än genomsnittet under perioden 1997-2015.
Finland är som bekant beroende av exporten och den coronarelaterade ovisshet som råder på många exportmarknader drabbar därför det finländska näringslivet hårt. Därför är det viktigt att göra reformer som ökar flexibilteten på arbetsmarknaden och förbättrar företagens möjligheter att sysselsätta och konkurrera på de internationella marknaderna.
I krissituationer ökar arbetslösheten i vanliga fall snabbt och minskar efter det i långsam takt. Efter finanskrisen för drygt tio år sedan fortsatte lågkonjunkturen i Finland under en mycket längre period än i de flesta övriga europeiska länder. Därför är till exempel statsskulden betydligt större än hos de nordiska grannarna. Om den rådande osäkerheten leder till handlingsförlamning finns det en risk för att vi återigen hamnar på efterkälken när tillväxten tar fart i Norden och övriga Europa.
