Kommunerna i ett vägskäl

Keskuskauppakamarin toimitusjohtaja Juho Romakkaniemi. Kuva: Roni Rekomaa

Den maktförskjutning som kommunalvalet ledde till kan tolkas som att allt fler väljare vill att ekonomin ska få en större tyngd i den egna kommunens beslutsfattande. Det finns goda argument för sådana önskemål. Allt fler kommuner saknar förutsättningar att ens erbjuda miniminivån av de tjänster som lagen förutsätter.

Framtidsutsikterna varierar stort mellan kommunerna i Finland. Alla regioner behöver ändå fler jobb inom den privata sektorn och det gäller framför allt de kommuner som dras med ett krympande invånarantal och sjunkande skatteintäkter. Det är mängden investeringar och antalet jobb inom den privata sektorn som avgör om en kommun kan räkna med en positiv eller negativ utveckling på längre sikt.

Det finns en snabbverkande åtgärd för att påskynda det positiva alternativet: försnabbade beslutsprocesser för planläggning och tillstånd för att starta ny eller bygga ut existerande produktionskapacitet samt bostadsproduktion. För kommunernas del handlar det om ökade skatteintäkter och fler jobb. Båda är avgörande för den livskraft som ofta nämndes under valkampanjen och som alla kommuner strävar efter. Om ett företag tvingas vänta väldigt länge på besked om ett ja eller nej för en investering är kostnaden hög för både företaget och kommunen.

En enkät som handelskamrarna gjorde under våren 2021 visar att det handlar om ett verkligt problem. De långa handläggningstiderna har märkbart fördröjt investeringarna för 10 procent av de drygt 800 företag som svarade på enkäten. I 30 procent av fallen handlade det om stora investeringar på över fem miljoner euro. Det är framför allt besvärsprocesserna som fördröjer handläggningstiderna avsevärt. Här finns det orsak att göra ändringar eftersom besvärsprocesserna med nuvarande lagstiftning kan pågå i flera år. Det säger sig självt att en sådan fördröjning effektivt saboterar en planerad investering.

Som en helhet är den kommunala ekonomin i en kris som inte kan åtgärdas med skattehöjningar och ökad skuldsättning. Kommunerna kan inte heller lappa luckorna i budgeten genom överstora avgifter på till exempel vatten, energi och avfallshantering. Samtidigt är det skäl att komma ihåg att det är skillnad på lån och lån. Om pengarna används för att täcka löpande utgifter är det inte hållbart. Väl motiverade investeringar i till exempel infrastuktur skapar däremot förutsättningar för ökade skatteintäkter från både invånare och företag.

Om den planerade social- och hälsovårdsreformen förverkligas flyttas över hälften av kommunernas uppgifter och en stor del av finansieringen till staten. Det betyder att frågor som handlar om bland annat infrastruktur, utbildning, tillståndsprocesser och planläggning får en större betydelse i det kommunala beslutsfattandet. För staten gäller det att låta bli att överösa kommunerna med nya lagstadgade uppgifter. En gallring är däremot på plats för att ge kommunerna ett ökat manöverutrymme.

Kirjoitus on julkaistu HBL:ssä 18.6.2021

Romakkaniemi Juho

Juho Romakkaniemi

Toimitusjohtaja

+358 40 050 5269

Kategoriat:Talous, Juho Romakkaniemi